david@techonomics.se
En liten Annons på techonomics.se
Utvecklingen inom industrin (i synnerhet fordonsindustrin) pekar mot att fler och fler företag försöker efterlikna den Japanska modellen för produktion. Vanliga benämningar brukar vara lean production, eller på svenska mager produktion. Grundtanken är att eliminera spill genom olika verktyg för att reducera merarbete. Några av principerna är ständiga förbättringar, reducera lager, PIA och ställtider, involvera alla samt designa för tillverkning.
Jag är medlem av en kandidatgrupp som valt att titta på detta fenomen. Det är nämligen så att lean produktion ofta kanske inte är den bästa modellen för tillverkning. Byten till lean produktion görs tyvärr i vissa fall för att alla andra gör det, och inte för att produktionsmodellen kanske är bäst lämpad och medför en högre produktivitet. Andra anledningar, som hävdas i t.ex. Volvos fall, är att multinationella ägarföretag vill ha samma typ av produktionssystem i alla sina fabriker.
Den största orsaken till missuppfattningar är kanske att man tror att lean produktion bara är ett förändrat sätt att utföra sin produktion, snarare än ett angreppssätt för att arbeta med hela verksamheten. Det är snarare att det är det speciella överspännande strategiska arbetssättet (ibland kallat lean enterprise) som gjort Japanska företag så framgångsrika och inte hur de specifikt lägger upp sin produktion.
Sverige hade på 80-talet täten när det gällde nya innovativa produktionsmodeller. Den så kallade svenska modellen gick ut på att organisera arbetet parallellt istället för den traditionella seriedrivna linen. Influenserna var hämtade från P G Gyllenhammars bok, ”Jag tror på Sverige”, där han menar att produktionsmodellen måste förändras för att Sverige skall kunna konkurrera. I Sverige finns en kunskap inom industrin som kan och bör utnyttjas. Autonomi och ökat arbetsinnehåll var faktorer som betonades. Under 80-talet och framåt utvecklades fabriker i Gyllenhammars anda. Längst driven i utveckling var fabriken i Uddevalla där kompletta bilar tillverkades av montörslag i dockor. Bilen flyttades bara en gång i dockan och cykeltiden var ca. 90 minuter per bil (8-10 montörer arbetade samtidigt med bilen med roterande arbetsuppgifter). Pehr G Gyllenhammar skriver i ett debattinlägg för DN (”Sämre svensk arbetsmiljö hot mot industrins framtid”, http://www.dn.se/…, 2006-01-29):
Nu växlar svenska industrier om. Tidigare erbjöds innehållsrika arbeten. I dag härskar monotonin. I bilfabrikerna är det korta arbetsmoment som repeteras om och om igen. Arbetsinnehållet i monteringsverkstäderna är tillbaka på 1960-talsnivå. Om vi vill ge svensk industri och produktion framtidshopp krävs att vi tänker om och skapar jobb som passar dagens människor.
Forskning har visat att den svenska produktionsmodellen är mer effektiv än det traditionella löpande bandet (samma band som också används av Japanerna i lean production och alltså är förebild). För det första är
Volvos löpande band i Torslandafabriken
produktiviteten högre (bara 21 % jämfört med 42 % förluster för linen). För det andra är flexibiliteten i systemet större (möjligheterna till förändring i produkten). För det tredje har individen bättre förutsättningar att styra sitt arbete och variera takt med dagens naturliga rytm, antalet kvalitetsfel är också i regel halverade. Beträffande effiktivitet (antalet bilar per person och dag) är detta mått jämförbart.
Ovanstående reusltat har kunnat tas fram eftersom bland annat Torslanda och Uddevalla vid en viss tidpunkt producerade jämförbara bilmodeller. I dag är det dock mycket svårt att genomföra studier likt de jag nyligen läst om, eftersom den svenska modellen har övergetts. Ämnet är hur som helst mycket intressant och på många sätt underligt. Därmed finns det möjligheter till bra frågeställningar och svar!
Loading ...
Bra skrivet David.
Jag tycker det verkar oerhört svårt att göra en jämförelse. Jämförelsen haltar för att man t.ex. har olika sorters personal i de olika produktionsmiljöer. Att likställa produktiviteten med hur stora förluster (balanseringsförluster, systemförluster …) tycker jag inte heller är givet, däremot vet jag att effektiviteten trots allt har kunnat visa sig vara högre (men då jämfördes andra siffror, inte förluster).
Sen har man ju såvitt jag läst aldrig optimerat de icke-traditionella produktionssystemen, taken har alltid varit vid vad motsvarande linemontering klarar av att montera och efter det har man fått gå hem och således inte kunnat visa på den fulla potentialen.
Den slutsatsen man kan dra av detta tycker jag är väldigt intressant… är Sverige inte bättre än något annat land när det gäller produktionssystem så kommer vi inte att kunna konkurrera med Kina, Polen, Taiwan eller andra länder med lägre löner! Det kommer inte längre existera tillverkning i Sverige. För att vinna måste man våga!
Och att Sverige enbart skulle konkurrera på kunskap är inte realistiskt att tro. Majoriteten (ja, till och med lejonparten) av Sveriges befolkning vet inte vad Kinas, Indiens och Rysslands president heter. Fredrik Härén har hållit en presentation på kunskapens dag som är VÄLDIGT sevärd. (Dock lite utanför inläggets ursprungliga område):
DEL 1: http://www.youtube.com/watch?v=C0jDJ-wsMYI
DEL 2: http://www.youtube.com/watch?v=ohHNONAbheE
Till att börja med vill jag kommentera din kommentar. Du har nog helt rätt. Var idag på disputationen där man berättade att det görs 60 bilar i timmen på Volvo, på 70-80 talet var siffran 70 per dag. Det har alltså skett en otrolig rationalisering från tiden då ”den svenska modellen” var het. Det är alltså mycket svårt att motivera att den på något sätt ät bättre en line-produktion. Framförallt om man tänker på övrig teori i ämnet och placerar in fordonsindustrin i produkt-process matrisen.
Förvisso kanske klippen var något ifrån detta ämne (bortsett från att de behandlar vikten av att Sverige inte försöker efterlikna andra eftersom vi då garanterat kommer att förlora mot Kina och Indien), men de var ändå fruktansvärt värda att se.
Jag vet inte om Sverige och jag som blivande civilingenjör har någon direkt egenskap som motiverar till 10-100 ggr högre lön jämfört med samma kompetens utomlands. Om det är så idag är det kanske troligt att det går åt ett annat håll. Stora frågor…
Icke att glömma med den ”Svenska modellen”. Flexibiliteten påstås var högre, mycket högre. Inkörningstid och inlärningsperiod kortare. Det går snabbt att byta till nya produkter, sägs det. Ett hinder på 70-80-talet för att gå till arbetsgrupper med långa cykeltider och stort ansvar var materialförsörjning. Den löstes dock genom smarta system av t.ex. palleter /carriers /AGVs.
Den fortsatta utvecklingen inom t.ex. bilindustrin med en hög grad av automation och krav på dyra och stora verktyg tror jag gör det svårt att gå från löpandebandsmontering till icke-traditionell systemdesign. Detta gör att jag har en tveksam inställning till flexibiliteten som jag ändå ser som den största fördelen med icke-traditionella system.
Ja, det det finns många intressanta aspekter att se på när det gäller jämförelser mellan den svenska modellen och övriga produktionssystem. Det är precis som du säger att flexibiliteten nog är bättre för den svenska modellen, men saken är den att man i dagens system inte vet. Följaktligen finns det mycket att ta reda på och många intressanta frågor att ställa sig i ett kandidatarbete. Det gäller bara att hitta frågor med lämplig avgränsning som vi kan lösa med de resurser vi har.
Fundering över detta gäckar för tillfället mitt sinne.
Det finns en stor anledning till att alternativ montering inte längre existerar, för dålig kunskap.