Vätternrundan – 11:47 30 mil runt Vättern

Vätternrundan är ett marathonlopp på cykel som består av 30 mils cykling runt sjön Vättern. Start och mål i Motala. Loppet går av stapeln i mitten på Juni. Till skillnad mot Vasaloppet sker starten inte för alla samtidigt. Cyklisterna sprids ut över natten mellan fredag och lördag fram till på morgonen.

Förberedelser

Inför Vätternrundan har jag haft lite mer tid än Vasaloppet. Jag har förberett mig genom att köpa en cykel och försöka cykla någon gång i veckan. Så här mot slutet (2008-05-25) blir det lite tätare. Det har varit slutsålt till loppet mycket länge och svårt att få tag på biljetter. Jag har ock fått tipset att avvakta och lägga ut annonser. Blocket och happymtb.se är då två bra kanaler.

Cykel är en sport som liksom skidor är ganska ”materialbetonad”. Jag resonerar dock så att det som var top notch i fjol dug

er för mig i år.  Jag köpte en cykel begagnat för  1500. Den har stålram och är därför ganska tung, men däcken är i bra skick. Växlar och bromsar är av typen Shimano 105, vilket jag tycker fungerar bra. En cykel med bockstyre är framför allt att föredra då man, förutom friktionen mot vägbanan också kämpar mot vinden.

Cykelskor är också bra att ha. Se sitter fast i pedalerna och möjliggör för att både trycka och dra. Jag har ett par skor med SPD-fäste, något som är ganska vanligt (speciellt för MTB). Nackdelen är att skorna har lite mjukare sula, vilket tenderar att ge blodstopp efter några mil. Jag är dock övertygad att detta bara är en vanesak (precis som det är att vänja sig i pjäxorna till Vasaloppet). Ett tips jag fått är att flytta klossarna under skorna om man får blodstopp, samt att dra dem löst. Det fungerade bra för mig när jag sköt klossen närmare tån.

Min träning inför loppet har varit ganska måttlig. Jag fick min cykel i mitten på April och har sedan dess försökt cykla någon gång varje helg. Det har totalt blivit ungefär 50 mil (mitt analysprogram säger att jag har åkt 479 km med min racer, vilket är räknat sedan jag fick min GPS-klocka). De flesta har nog betydligt mer mil i benen än jag. Jag har dock fått för mig att det ska gå bra i alla fall. Har man bara en grundkondition ska det räcka med att lära sig ”sitta på sadeln”.

Att ”sitta på sadeln” är inte helt trivialt för en person som är van vid damtrallor. Sadeln är stenhård och styret lågt vilket gör ställningen ovan. Det är lika viktigt (min åsikt) att träna upp ländrygg, axlar och nacke som ben.

Att ”sitta på sadeln” innefattar också en psykologisk del (min åsikt). Det går mycket fortare, man sitter närmare marken och man har mindre kontroll i jämförelse med en vanlig cykel. Det är därför naivt och tro att det går att cykla Vättern utan att ha vant sig vid ”racerkänslan”.

Loppet

Nu är loppet slutfört. Det tog 11 timmar och 47 minuter (medelhastighet 25,5 km/h), lite för mycket enligt mig. Den effektiva cykeltiden var kanske en timme bättre (om man räknar bort alla stopp som gjorts). Min medelpuls under loppet var 125 bpm, vilket kan anses lågt i jämförelse med Vasaloppet. Jag tog heller inte ut mig fullt i samma nivå som Vasaloppet. Däremot var Vätternrundan betydligt mer slitsam. Knäna ömmar förtfarande ordentligt 1,5 dygn efter loppet (när detta skrivs). Även axlar och nacke är stela.

Ska nämnas att det var en otrolig upplevelse att köra hela loppet. Man fick se och uppleva mycket vackert längs vägen. Många fina samhällen som Gränna, Hjo och Karlsborg. Starten gick för mig i absolut mörker. Därför var lampa ett måste. Det var häftigt att se pärlbandet av lampor som slingrade sig mil framåt längs landsvägen. Jag hade varnats om tröttheten innan men i ärlighetens namn inte tänkt på det; första biten kändes det som att jag sov på cykeln! Allt var stilla och tyst, nästan ingen vind. När det ljusnade efter några mil till Gränna förstod jag att äventyret hade börjat.

Slutsats

Nästa år ska jag gå in för att göra ett snabbare lopp under 10 timmar. Jag tror att det finns i benen. Jag behöver dock träna mina knän och rygg på längre sträckor för att inte få samma verk. Dessutom behövs klungträning. Under loppet bildas klungor på ungefär 100 åkare (kan vara mer och mindre). Att åka i en klunga förbättrar tiden enormt då luftmotståndet är cyklistens fiende nummer ett (backarna är lätta i jämförelse med vinden). Det blir dock trångt i en klunga vilket gav mig lite klaustrofobi. De tillsammans med den otroliga hastigheten som uppnås nedför gjorde att jag till stora delen av loppet körde ensam eller låg absolut sist i klungan. Det behövs träning tillsammans med andra för att uppnå en vana (bli mer orädd) och bättre resultat. Se min blogg för mer information om loppet!

Heta tips

Klunga

Träna på att cykla i klunga. Jag tycker det är ganska svårt, men det är nödvändigt att lära sig för att orka runt på rimlig tid.

Cykelbyxor

Annars gör det ont i baken (men det gör det i alla fall).

Vätska

Det är viktigt att dricka under loppet och under träning. det går mycket mer vätska än man kan ana när man sitter på sadeln.

Trampa lätt

Ligg på mycket lätta tramptag. När du tror det är lätt, växla ner två hack till. Då kanske du inte drabbas av knäverk (jag trodde jag lydde rådet, men icke…):