Prisoners dilemma innebär att en individ eller grupp vinner på att utnyttja en resurs medan samhället istället har bättre ut av att vänta och låta resursen utvecklas. Det inträffar t.ex. när för små fiskar fiskas ur havet, för många älgkalvar skjuts vid fri avskjutning eller som Mulder (Sustainable development for engineers, okänt datum) ger exempel på Påsköarna ej kan komma överrens och låter alla träd huggas ner. Fenomenet kallas också Tragedy of the commons, vilket formelt sägs existera när individen har early mover advantages medan samhället har late mover advantages (Granstrand, 2006).

Till vänster är en bild på stenfigurer från Påskön. Påskön tillhör Chile och ligger till väster av landets lång

Stenfigurer på Påskön, Moai

a kustremsa. På ön bodde ett folk som härstammade från Polynesien, varifrån de invandrade år 400 e kr. På 1600-talet var stammen som störst med omkring 7000 individer (jämför dagens population på ungefär 3500 (wikipedia)).

Stammen dog ut strax efter år 1600. Orsaken till det tros vara prisoners dilemma. Folket förstod nämnligen inte hur deras ekosystem fungerade och högg ner alla träd som fanns på ön för att kunna tillverka och transportera stenstatyer de 14 kilometer som krävdes från tillverksningsplatsen. Eftersom det fanns ett stort beroende av träd för hus och båtbygge utbröt stridigheter på ön och stammen utrotade tillslut sig själv. (Mulder, datum okänt, Sustainable development for engineers)

Jag tycker att historen är extremt faschinerande om den nu stämmer. Forskarna tror att det var så här det gick till och har belägg för att ön var täckt av träd för några hundra år sedan (vilket den alltså inte är idag). Kan det bli så att vi tillslut utrotar oss själva i kampen om de sista resurserna på jordklotet? Själv tror jag att det i sådana fall blir några starka som överlever. Frågan är dock om det måste gå så långt eller om vi kommer att lyckas omvandla vårt levnadssätt till något som är hållbart för miljön, ekonomin och rättivsan (den så kallade trippel bottom line approach).

Spekulationer gör gällande att invånarna på Påskön faktiskt visste om vilken kris de var påväg mot genom att hugga ner alla träd. Problemet var att de inte ville eller kunde förändra sitt sätt att leva. Att skapa skulpturer, hugga ner träd och konsumera var en del av deras identitet.

Situationen var alltså inte helt olik dagens, vilket Mulder också skriver om. Idag har vi full information om det klimathot vi står inför och lever med. Isar smälter, björnar drunknar, barn svälter, temperaturen stiger, trafiken stockas, BNP ökar, regnskogen skövlas, befolkningen ökar och vi fortsätter slänga mat, plast, papper och folie i samma tunna. Kommer vi någonsin att klara av att förändra beteende och dematerialisera?