Jag har tidigare skrivit om mina erfarenheter av kandidatarbetet vid Industriell Ekonomi på Chalmers Tekniska Högskola. Nu är betyget färdigt och jag tänkte därför fortsätta och berätta om mina tankar om hur kandidatarbetet fungerar vid Industriell Ekonomi, Chalmers. Det fungerar riktigt dåligt.

Betygssättning för kandidatarbetet vid Industriell Ekonomi, Chalmers

Samtliga grupper på Industriell Ekonomi fick år 2009 kollektivt betyg, d.v.s. samtliga gruppmedlemmar inom en grupp fick samma betyg. I mitt fall var betyget fyra, vilket alltså var samma för samtliga i min grupp. Jag tycker att detta är fel. Några anledningar till detta är att:

• Historiska aspekter: Alla medlemmar i en kandidatgrupp går in med olika erfarenheter och kunskap. Detta reflekteras bland annat i meriter och betyg. I min kandidatgrupp var snittbetyget mellan U+ och 5. Är det rimligt att två studenter med helt olika kunskaper får samma betyg på ett kandidatarbete? Nej, i alla fall inte om båda inte presterar lika bra.
• Prestation: Olika individer engagerar sig inte lika mycket i ett grupparbete. Några väljer att hålla deadlines, komma i tid på möten, skriva, bidra med konstruktiva åsikter och ta tag i problemet. Andra gör precis tvärt om.
• Statistik: Rent statistiskt, när det finns en betygsspridning mellan individer i en grupp, är det ologiskt att betyget inom samtliga grupper skall vara lika.

Jag säger inte att min egen insats är total. Jag är inte nöjd med arbetet, dock hade min arbetsinsats inte kunnat vara större. Det är tydligt att något måste vara fel!

Kvalitetssäkring av kandidatarbetet

En kompis vid Jönköpings Högskola meddelade mig om hur deras kandidatarbete administreras. Gruppstorleken är maximalt två personer. Detta eftersom kandidatarbetet är slutet på en examen. Kandidatarbetet skall kvalitetssäkra studenten för att denna skall vara värd en examen. Detta är enligt Jönköping omöjligt att uppnå vid större grupper, vilket jag håller med om. Per automatik kommer vissa individer att glida med utan att bidra och vissa kommer dra ett tyngre arbetslass.

Lärdomar från mitt kandidatarbete

Chalmers och Industriell Ekonomis lösning på problemet med betygssättning och kvalitetssäkring är att ge stort ansvar till handledaren. En handledare som i bästa fall träffar gruppen vid tio tillfällen. Lösningen på betygsfrågan är att låta gruppmedlemmarna gemensamt nå konsensus på betyget i gruppen. Om en gruppmedlem skall höjas, måste en annan gruppmedlem sänkas med lika många poäng. Man tror inte det är sant, men det fungerar faktiskt så! Resultatet blir en fruktansvärd diskussion där ingen vill bli sänkt.

Jag har lärt mig mycket av kandidatarbetet vid Industriell Ekonomi på Chalmers. En hel del om produktionssystem, löpande band och alternativ montering, dock väldigt mycket om hur grupper fungerar och hur jag fungerar i grupp. Det handlar om att få alla att bidra och sätta upp gemensamma mål som alla kan följa. Jag har också lärt mig mycket av den totala ångest som uppstår då de flesta struntar i att arbeta efter målen samt när ingen vill bidra till resultatet.

Ett innovativt kandidatarbete

Jag har en idé om hur ett innovativt kandidatarbete skulle kunna utformas för Industriell Ekonomi tillsammans med studenter från andra civilingenjörsutbildningarna på Chalmers. Plocka in en student från industriell ekonomi i andra kandidatgrupper på Chalmers. Låt I-aren bli projektledare, precis som det är tänkt i arbetslivet. Med en arbetsledare minskar problemen med att styra gruppen. I-aren bör också vara expert på projektledning och får den tekniska spetsen genom att delta i tekniska kandidatarbeten som t.ex. att skapa en hybrid-go-cart. Självklart skall det också finnas möjligheter att göra rena ekonomiska konsultarbeten för de som vill (som idag), men jag är för ett större samarbete mellan olika program! Genom att få bättre styrning i kandidatgrupperna är det möjligt att det kan fungera med lite större grupper. Jag tror dock att även fyra personer är för mycket. Tre personer är mer rimligt.

Jag har precis avslutat mitt kandidatarbete vid Teknikens ekonomi och organisation, Chalmers Tekniska Högskola. Kandidatarbetet har titeln Morgondagens löpandebandmontering i ljuset av gårdagens erfarenheter. Syftet har varit att beskriva och jämföra några av dagens framträdande system för fordonstillverkning för att därefter komma till slutsatser om morgondagens produktionssystem.

Kandidatarbetet vid Industriell Ekonomi på Chalmers genomförs i grupper om sex personer och omfattar 15 högskolepoäng. Det innebär 1,5 års heltidsarbete (90 högskolepoäng) för en person, vilket enligt min perception är väldigt omfattande.

Eftersom gruppen består av sex personer som skall lösa ett problem krävs det således omfattande koordinering, styrning och samarbete.  Karl Wackerberg, som ingick i min kandidatarbetsgrupp, tar i sitt inlägg Att effektivt skriva examensarbete och rapporter upp några punkter som han anser särskilt viktiga för att en grupp skall komma överens. I detta inlägg skall jag ge min syn på grupprocessen för att skriva en uppsats.

Liknelse mellan gruppens produktivitet och resistans i parallell- respektive seriekopplade motstånd…

Illustration av parallellkoppling

Inom elläran finns en mängd olika lagar om samband mellan spänning – U, ström – I, motstånd (resistans) – R och effekt – P. Två välkända lagar behandlar motstånd i parallell- respektive seriekopplade kretsar.

Illustration av seriekoppling

Min teori om grupparbeten är att produktiviteten i gruppen varierar mellan ett tillstånd där alla får ut sin maximala förmåga och ett tillstånd då medlemmarna i gruppen hämmar varandra.

Att alla får ut sin maximala förmåga motsvaras av resistansen i den seriella kretsen där R_tot = R_1 + R_2 + … + R_n.

Att gruppens personer hämmar varandra får illustreras av motståndet i en krets vid parallellkoppling, där 1/R_tot = 1 / R_1 + 1/R_2 + … + 1/R_n, vilket innebär att R_tot < R_1, R_2, …, R_n.

Teorins övre gräns går att motivera med att gruppens prestation teoretiskt skulle kunna vara summan av alla individers prestationer om alla har exakt samma mål, uppgiften går att dela upp perfekt mellan individer samt att det inte är några problem vid sammanfogning av resultat. Dessa kriterier uppfylls dock väldigt sällan, vilket medför ”overheadförluster”. Overheadförlusterna  tar sig uttryck i kommunikationssvårigheter mellan gruppmedlemmar, försenade deadlines, svårigheter att passa tider, bristande engagemang, oförmåga att komma överens osv.

Hur skall en grupp styras för att uppnå bästa resultat?

”Adding more people to a late project only makes it later.”

- Är en följd av Lehman och Bellamys fem lagar kring programvaruutveckling och projektstyrning (Software Engineering and Projekt Management). Citatet går allmänt under akronymen Brooks lag. Anledningen till lagen är kommunikationsproblem och svårigheter för nya personer att sätta sig in i ett projekt på en kort tidsperiod.

Jag skulle vilja applicera Brooks lag på kandidatarbetet:

”Om en projektgrupp består både av personer som arbetar fram- och baktungt blir det ofta problem när de som arbetar baktungt visar att de vill börja bidra till resultatet.

Innebörden är att om gruppen har bestämt att arbeta efter vissa deadlines och dessa inte hålls av några i gruppen hamnar de efter. Jag tror därför det är mycket viktigt att verkligen etablera en gemensam ambitionsnivå. Om inte alla delar samma ambitionsnivå är det viktigt att det också framgår så alla vet vad som gäller.

Liksom Karl tror jag det är ett bra sätt att arbeta i par, på samma sätt som det är ett vanligt tillvägagångssätt i programmeringsprojekt. Att arbeta i par ger fler än en åsikt och en mer genomarbetad text med mindre fel.

Jag tror också att ett standardiserat arbetssätt är viktigt. Detta eftersom arbete efter standard gör att ”best practice” tillämpas, processen kvalitetssäkras och en tredje part kan ta vid där en annan slutat utan att behöva göra omskrivningar. Vid skrivarbete är standarder också viktiga för att ge en röd tråd genom texten. Jag tror heller inte på ägande av text. En text ägs av alla i gruppen och är fri att utveckla, ifrågasätta och korrigera från fel.

Andra element som är viktigt i grupparbeten för bearbetning av text är:

• Samarbete med uppdragsgivaren.
• Att avstämningar syfte och problemformuleringar kontinuerligt görs för samtliga inkrement i texten så att dessa inkrement inte leder till konflikt med vad som tidigare är skrivet.
• Att kontinuerligt se över strukturen i arbetet när nya inkrement görs. Kan det vara så att något är duplicerat? Sträva hela tiden efter låg sammanbindning mellan stycken och hög grad av sammanhang i stycken. Detta gör det enkelt att hålla struktur i texten och sortera om för andra upplägg. En skribent måste alltid förvänta sig förändring i texten.

Liknelse med agila metoder i programvaruutveckling

Mina rekommendationer ovan har utgått ifrån principerna vid den agila programmeringsmetoden extrem programmering. Extrem programmering utgår från följande principer:

• Kontinuerliga inkrement som gås igenom tillsammans med kunden och utvärderas för att generera krav till nästa inkrement.
• Parprogrammering ger kvalitet på koden på grund av dubbla genomläsningar.
• Alla äger koden.
• Samarbete med kunden för att specificera krav på nästa inkrement.
• Kontinuerliga tester när ett nytt inkrement införts. Samtliga tester som gjorts tidigare körs tillsammans med de tester som utvecklats för det nya inkrementet.
• Kontinuerlig refactoring av koden för att förenkla underhåll och framtida inkrement.
• Sträva efter låg ”coupling” och hög ”cohesion”.

Faktum är att det finns mycket att lära sig om skrivprocesser genom att studera punktlistor inom mjukvaruutveckling och tänka utanför det egentliga användningsområdet. Jag tror dock, trots all teori, att det vid nya projekt handlar mycket om erfarenheter från gamla. Därför gäller det att kontinuerligt utvärdera sig själv, göra ständiga förbättringar och aldrig vara nöjd.