Simulering av seriell montering, två stationer

I vårt kandidatarbete ska vi jämföra olika typer av produktionssystem. Kategorisering av dessa har gjorts i sieriella löpande band samt i parallella system med självstyrande grupper, samt inom dessa kategorier en något mer detaljerad indelning.

Empiriska resultat har visat att balanserings-, hanterings- och systemförluster är avsevärt mycket större för seriella liner i jämförelse med den parallella organisationsformen. En tumregel är 40 % totala förluster för parallella systemet och 100-200 % för den seriella motsvarigheten. För att undersöka förhållandet utan behov av empirisk data kan simulering utnyttjas.

Simulering är ett sätt att, så långt som möjligt, återskapa en verklighet (Wikipedia, http://sv.wikipedia.org/wiki/Simulering, 2009-02-02)

Genom att bygga en konceptuell modell av verkligheten, överföra den till en simuleringsprogramvara och sedan studera hur den beter sig, kan slutsatser dras om vilka faktorer som påverkar specifika prestationsmål. Prestationsmålen brukar också benämnas resultatvariabler.

Jag har gjort en konceptuell modell på en väldigt enkel fabrik. Fabriken tillverkar två olika typer av produkter som tar olika lång tid. Varje station gör en viss bestämd del av varje produkt (t.ex. monteringsstation A gör framdelen av Bil 1 och 2 och monteringsstation B bakdelen av Bil 1 och 2). Genom att göra >10 observationer för respektive monteringsuppgift vid varje station kan en fördelning tas fram, utefter vilken framtida produktion kan tänkas följa med en viss signifikans α. Fördelningen används sedan av simuleringsprogrammet för att modellera ett verkligt förlopp.

Simulering av parallell montering, två stationer

Efter att modellen verifierats och validerats med verkligheten kan den, förenklat, antas stämma överens med det verkliga systemet. Förändringar kan då göras med modellen, för att på så sätt enkelt kunna undersöka hur det verkliga systemet skulle betett sig. Samma fördelningar (tempo) används för det parallella systemet. Det som skiljer systemen är därmed de förluster som uppstår mellan alla steg. Det visade sig att det parallella systemet monterar 42 (±1) produkter per halvtimme gentemot 27,3 (±0,8) för det seriella systemet.

Om alla antaganden från den konceptuella modellen stämmer (vilket inte är säkert) samt att en del andra krav också gäller (orkar inte förklara i detalj) är allså det parallella systemet bättre!