Jag har varit en snabbis i Stockholm efter att ha sökt ett stipendium på Boston Consulting Group. Jag blev uppringd för en vecka sedan och fick veta att jag var i ”final”. Jag och ett par andra studenter från Chalmers skulle bli telefonintervjuade och en vinnare skulle utses för stipendiet på 25000 kr som BCG ger till en ambitiös student som ska plugga utomlands. Intervjun gick mycket dåligt och jag mins att jag inledde svaret på frågan vem jag är med ”ja, de finns väl inte så mycket att berätta…”. Jag fick dock sagt att jag är en ambitiös student, med fantastiska betyg som gör klassiker, jagar, spelar golf osv.

Min sambo Sofia blev också en av kandidaterna som gick till final för tjejernas stipendium. Vi satte oss på tåget mot Stockholm spända av förväntan dagen innan Valborg. Vi hade då fått reda på att det var tre killar och tre tjejer som tävlade om Chalmers stipendier. Chansen var alltså 1/3 för att jag skulle få och  5/9 att jag eller Sofia skulle få.

Kvällen blev jättehäftig. Den inleddes med en presentation på BCG:s kontor bredvid slottet som förklarade vilka BCG var; ett företag som hjälper beslutsfattare att ta svåra beslut, vilket självklart går att ta mycket betalt för. Ett av de senaste projekten som förklarades var stretegin för nästa års Volvo Ocean Race. Mycket av det som kommer förändras tycker jag var vettigt, dock inte att det kommer införas en åldersgräns för de tävlande eftersom äldre är dyrare för teamen. Enligt mig tar det bort lite av charmen med sporten.

Efter presentationen, där det bjöds på champagne, hoppade vi på en stor specialchartrad båt mot Lidingö. På båten bjöds det också på champagne och väl framme på restaurangen drinkar. Middagen bestod i av en förrätt med bland annat pilgrimsmusslor, en varmrätt med fasan och murklor och en efterätt med någon kakaogrej. Efteråt var det gratis i baren och kvällen avslutades för de som ville på Stureplan.

Affärsidén för en managementkonsultfrima

Den stora frågan jag ställde mig under kvällen var hur dessa konsulter jobbade för att bli så fruktansvärt välavlönade. Hur gör ni era kunder nöjda? Svaret på frågan är att de levererar oberoende tankar från extremt välutbildade och sympatiska människor som förhoppningsvis löser kundernas problem. För mig som läser Industriell Ekonomi och för tillfället Software Engineering kommer då en given följdfråga. För IT-projekt är det som levereras till kund okonkret (eng. intangible). Om en kund beställer ett program är det väldigt svårt att säga vad som ska levereras när det gäller pålitlighet, prestanda, design osv. Allt detta är subjektivt och det går egentligen inte att säga hur mycket resurser som skall spenderas för att göra kunden nöjd. Två mjukvaruingenjörer presterar ofta väldigt olika resultat och lösningar på samma problem. Hur vet man vad som är den bästa lösningen?  Inom Software Engineering jobbar man med standardiserade processer i utveckling och noggranna kravspecifikationer för att lösa detta problem.Trots detta misslyckas över 50 % av alla IT projekt och 80 % går över budget. En statistik som hållit sig på samma nivå sedan den första transistorn kom ut i produktion.

Hur gör då en konsultfirma som BCG, som enligt mig står inför samma problematik mot kunder för att styra sina projekt och för att definiera resultatet med kunden? Enligt mina efterforskningar bland konsulterna tror jag inte man tänker så mycket på detta (kommentera gärna om jag har fel här). Det finns inga direkt standardiserade processer utan projektledaren som har mycket erfarenhet är den som styr varje individuellt projekt med sin magkänsla. Detta kan givetvis fungera om projektledaren gör rätt och är kompetent, men vad händer när konsultfirman växer sig så stor att det inte går att kontrollera hur varje individ är? Folk som inte vill arbeta kommer enligt mig alltid drabba företag, oavsett om de är konsulter med extrema intagningskrav. Här finns ett problem! Ett annat problem är att kunderna (VD:arna) ofta ger konsulterna extremt fria händer och är enligt min hypotes för dåliga på att ställa krav. Ofta vräker de bara ut några miljoner och ber konsultera jobba tills dessa är slut och därefter presentera lösningen. Men när vet man att lösningen är nådd? Är det alltid ett samband mellan resultat och pengar som investeras i projektet? Hur kan man egentligen räkna hem ett managementkonsultuppdrag? Enligt min mening är det svårt att veta vad som skulle hänt om inte lösningen presenterats och därmed ha något att jämföra med för att kunna säkerställa att investeringen är klokt gjord.

Paradoxerna är många men på något sätt går det bättre än någonsin för våra konsultfirmor. BCG anställer trots finanskrisen. Kanske är denna bara ytterligare bränsle. Frågan är bara när konsulternas finanskris kommer. När kommer beslutfattarna tänka själva och ställa rimliga krav?

Ytterligare en paradox är konsulternas informella rekryteringspolicy som handlar om att hitta personer mer problemlösningsförmåga. Detta kan som uttrycks bestå av kompositörer, ingenjörer, ekonomer eller läkare. Att ha en teoretisk bakgrund verkar inte vara den avgörande faktorn bara personligheten är tillräckligt ”konsultig”. Jag kan delvis hålla med om att detta mot bakgrund av mycket av det som lärs ut ändå glöms bort. Dock är det i grund och botten en mycket konstig rekryteringsstrategi om det finns någon som helst rationalitet i utbildningssystemet.

Den ständiga tvåan

Hur gick det då för mig med stipendiet? Som rubriken antyder gick det inte som jag hoppats och velat tro. Som vanligt föll jag på målsnöret och fick se två klasskompisar ta emot alla applåder. Ingen av dem var Sofia, vilket inte gjorde saken roligare.  Den omedelbara tanken var att säga hej då till konsulterna och åka hem. Jag hindrades dock av Sofia och min frågeställning kring managementkonsultens affärsidé, som vid den tidpunkten ännu inte besvarats.

Trots mina mycket goda betyg, arbetslivserfarenheter (på ABB, Ica och hos en Chalmersproffessor), engagemang i Intize, handledarerfarenhet och klassikerresultat (under 23 timmar) var jag ännu en gång tvåa. Jag har alltid varit tvåa när det gäller stipendier och faktiskt inte fått något av de jag sökt. För att bli mer attraktiv i framtiden är det inte betyg eller arbete jag skall förbättra i mitt CV. Rese-erfarenhet är mycket viktigt, vilket gör mitt utbytesår i Australien till en strategisk pärla.

För att avsluta detta inlägg finns vill jag påpeka att tvåan alltid lär sig något och blir än mer motiverad att fortsätta. Jag går starkare ur detta och gör förhoppningsvis bättre ifrån mig vid nästa prövning. Nu vet jag hur konsulter jobbar och är inte nervös för det! Framtidens konsultföretag kommer, om jag någon gång får bestämma, ha en ännu tydligare affärsmodell. Tack för mig.

Till hösten skall jag flytta till Australien för att studera vid University of New South Wales, Sydney. Den svenska kronan är just nu mycket svag mot den australiensiska dollarn. En australiensisk dollar ger hela 5,78 kronor.

Ett sätt att finnansiera sin utlandsresa är att söka stipendium resestipendium. Det har jag gjort. Hur ska man då göra för att få stipendium? Jag har inte fått något ännu, men förhoppningsvis har jag rätt recept.

(Läs mer…)