Anxiety kan översättas med ängslan eller iver. Detta är två ord där det ena enligt mig har en negativ klang och det andra låter mer positivt. För hur är det egentligen; är det ivern eller ängslan som driver lärandet? För att titta till mig själv tror jag att jag studerar av både iver och ängslan. Jag tycker det är kul att lära mig saker men samtidigt gör jag det också eftersom jag måste få en utbildning. Shein säger att lärande inte sker av sig självt för helst vill människor bara vara, äta och driva omkring. Detta är sant, eller vad är det vi gör när vi tar semester? Lärande sker enligt Shein vid efter följande villkor:

Learning anxiety (förändringsmotstånd) < Survival anxiety (överlevnadshot)

Där learning anxiety står för vår drivkraft att inte vilja förändras, att inte vilja lära oss, att bara vara och tuffa omkring om ingenting har hänt och survival anxiety står kravet på oss att vi måste lära oss eftersom världen är föränderlig och det gäller att hänga med i utvecklingen. Enligt Shein kan alltså inte anxiety översättas till iver. Det handlar snarare om press och måsten från ett eller annat håll. Shein hävdar att management ofta tar den enkla vägen och trycker in lärandepress i en organisation genom att hota om uppsägning eller nedskärningar (piska istället för morot). För vissa leder detta till förändringar och lärande men för somliga kan det också leda till en passiv vänta-och-se attityd. Vad som många organisationer inte klarar av är att skapa trygghet den trygghet som krävs för att minska förändringsmotståndet. Management måste föregå med gott exempel och använda morötter för att driva innovation och utveckling.

Jag tror definitivt inte på falsk trygghet. Samtidigt håller jag med Shein. Jag tror det är bättre att bygga upp iver än ängslan. Det är detta små innovativa företag är bra på och där vi som operations managers har en roll att spela i våra stora industriföretag! Den gamla kvalitetsgurun Edward Deaming’s 14 punkter för ett effektivt ledarskap innehåller bland annat drive out fear – driv ut rädsla. För det går inte att gå att vara rädd för förändringar och förbättringar. Man måste hela tiden se framåt. Är man rädd och inte vågar utvecklas kommer konkurrenterna och kör om och då ryker den anställning och trygghet som man var så rädd om i alla fall!

Referenser

Coutu, D.L. (2002), The Anxiety of Learning, Harvard Business Review, 80(3), 100-106.

EverTees första prototyp

Vi tänkte att vanliga peggar har två problem:

1. De flyger iväg och tappas bort.
2. De går sönder, oftast i hatten eller går av i skaftet

Lösningen på problemet var tvådelningen, dvs en delad peg med under och överdel som knäpps ihop. Underdelen sitter kvar i marken och överdelen hakas ur. Den går alltid ”av” i länkningen mellan delarna vilket gör att övriga peggen inte deformeras.  Ett snöre sammanfogar delarna så att överdelen ej skall gå forlorad och flyga iväg. Vår första prototyp gjordes i modell-lera med en vanlig tryckknapp emellan (→). Den fungerade ganska bra, bortsett från att den gick i materialet. Leran var för spröd. Ett antal krav sattes därför upp på materialval och konstruktion:

1. Materialet skulle vara extremt hållbart och klara stora momentana påfrestningar
2. EverTee skulle vara möjlig att massproducera till en låg styckkostnad
3. EverTee skulle klara rådande krav från svenska golfbanor avseende regler och miljö

Undersökning